I mina tankar är det krig, alla tankar och händelser bubblar upp.
I mina tankar är det de förflutna, alla har väll ett förflutet?
I mina händelser är det nutid, alla lever väll i nutid?

I mig känns det konstigt, varför?
I mig känns det fulländat, tror du mig?
I mig känns det tomt, eller gör det verkligen det?

Så jag frågar mig själv,

Varför inte sluta?
Varför inte släppa allt och bara vara här och nu?