.


Att vakna upp och det första man känner är någons armar om en, 
dom där varma och mysiga andetagen i nacken, mot ens nakna hud,
den där känslan av att man bara vill krypa allt närmare och känna,
känna, den där närheten.

Bara få känna sig omtyckt av någon,
som man vet finns där för en.
Att kunna komma med alla möjliga problem
och bara prata ut med den där personen,
som ger en lång och mysig kram,
en sån där kram man aldrig vill släppa

Att sakna någon som..
som älskar en för den man är,
den saknade är jobbig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0