Jag har tänkt rätt mycket nu när jag har varit hemma och varit sjuk..
Då kommer det tankar som man i vanliga fall inte tänker lika hårt på.
Men idag när jag satt och kollade på tv så slog det mig..

Är du verkligen så som jag tror att du är?
Den sista tiden har jag känt att allt du säger inte är sanning.
Att du ljuger och är allmänt falsk.
jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men de känns bara så.
Det känns inte lika ärligt längre.
Självklart så vill jag tro på vartenda ord du säger,
men du gör det svårt.
Det känns som om orden inte har någon mening för dig längre,
som om jag inte har någon betydelse för dig längre.
Jag känner mig ofta som ett andra handsval för dig,
och det skrämmer mig..