Den senaste tiden har det snurrat runt överraskande många tankar och funderingar i mitt huvud, har fundera mycket på varför man gör och säger vissa saker. Vad är det egentligen som säger att vi ska tycka si eller så? Är det andra människors åsikter man på något undermedvetet sätt tar åt sig? Varför är egentligen saker och ting som dom är?
Här kommer tre saker som jag har funderat extra starkt på:

- Jag förstår att de flesta tar mig som otroligt oseriös, som inte bryr sig så speciellt mycket om det viktiga här i livet, och det måste jag bara säga att det är så fel. Jag kan definitiv vara seriös, när det väl gäller. Anledningen till att jag är såpass galen, högljöd och skrattar mycket är att jag vill leva livet, fullt ut. Jag skrattar mycket för att jag är glad, lycklig, ni får mig att känna mig lycklig, alla i min närhet. Ni har format mig till den jag är idag.

- Sen måste jag bara ta upp det här med "födömmande", jag är så äckligt trött på att folk dömmer en innan dom äns känner en. Det ytliga spelar fan ingen roll, det är insidan som räknas, alltid, i alla lägen! Tyvärr så finns det många, riktigt många som inte fattar det, vilket är mycket synd för dom vet inte vad som går miste om.

- Kärlek och relationer, dessa två sakerna finns runt omkring en hela tiden, men det är så många som inte tar vara på det dom har. Dom tar det förgivet, och så ser dom inte det förens dom står där, ensamma. Detta gäller då all sorts kärlek och alla sorters relationer. Det finns så mycket man kan göra för att visa att en person/vissa personer inte är värda ett skit för en. Därför tycker jag att just ämnet "Kärlek och relationer" är något av det viktigaste här i livet, iallafall för mig. Är det någon som jag tycker om så vill jag kunna visa det. Det är ju tyvärr så att man ibland inte riktigt vågar säga vad man tycker och tänker, för man är rädd för vad den andra personen ska svara. Det händer mig, det händer alla. Och det är riktigt synd att det ska vara så, vill kunna gå fram till en person och säga precis vad man tycker om den.

Till alla som läser detta:
Detta är ingen kritik, inte på något sätt.
Jag var bara tvungen att säga vad jag har tänkt på, vad som försegår i mitt huvud.