Det hände inatt, som så många andra nätter. Jag drömde om det, om den tiden, om dig.. Inte äns i min egen drömvärld där allt ska vara fint och lugnt, får jag vara i fred ifrån dig. Även om det är så pass lång tid sen det hände så känns det som om de var igår, alla känslor blommar upp och jag faller, faller rakt ner, utan att någon är där och tar emot mig. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade till inatt p.ga. alla starka känslor som vällde upp inom mig. Jag ville bara skrika, jag vill få dig att förstå att det du gjorde va inte okej, man gör inte så. Detta gör mig svag, så svag. Jag vill inte ha det såhär längre! Trodde att det skulle bli bättre med tiden men de blev det inte.

Jag går omkring om dagarna och försöker se glad ut, vissa dagar är jag det med.
Men det är långt ifrån alla..

Allt jag vill är att du ska bort, bort från mitt minne,
från mina drömmar, från min vardag..
Jag orkar inte ha det såhär, som sagt,
jag bara faller och faller allt längre och längre ner, och allt är tack vare dig.