Jag slets sönder, långsamt.
Långsamt så slits jag bit för bit sönder, i mitt inre.
Den outhärdliga smärtan vällde över mig, det gick inte att kontrollera, än mindre att stoppa.
Smärtan i mitt hjärta, min själ, fick hela kroppen att bulta och göra ont.
Det var inte förens tårarna hade gjort sin verkan, att jag blev helt utmattad, som jag kunde somna.
Sömnen kunde inte tvinga bort smärtan helt, utan bedövade den bara lite, gjorde den uthärdlig.