Mina känslor leker med mig, ena stunden så vill jag satsa men i andra stunden så kommer den där dumma sidan fram då jag drar mig tillbaka för att slippa bli sårad, igen. Antar att du kanske tycker jag drar mig undan hela tiden, och de är just därför, jag vill verkligen inte bli sårad igen. "Det är inte du, det är jag" Vet att de är en riktig klyscha men det är sant i detta läget. Tänk om allt här i livet kunde vara enklare, eller är det enkelt? Är det bara så att jag får ta steget och säga att jag vågar satsa, för jag tror i alla fall att om jag skulle säga de till dig så skulle du också vilja satsa, kanske.. det är så jävla svårt att veta hur andra känner, men jag är rädd, rädd för att bli sårad igen och rädd för att du inte ska gilla mig för den jag är. Vad händer om du inte gör de? Och vad händer om du gör de? Jag är förvirrad.