Jag orkar inte känna såhär längre, varenda jävla gång är ett rent helvete.
Jag känner mig så maktlös men samtidigt så är det enbart jag som har makten att göra något åt saken.
Jag vet bara inte vart jag ska börja. Det är en inre kamp.

Hur gärna jag än vill så kan jag inte förklara till fullo hur detta känns,
har man inte varit med om det eller känt samma sak så går det helt enkelt inte att förstå.
Denna känslan av att det känns som om man slits i stycken gång på gång. Det är en inre kamp.

Att varje gång man stöter på en sådan situation så ställs man mot ett val
och vilket håll man än väljer att gå så slits man i stycken, psykiskt. Det är en inre kamp.

Det är en inre kamp, det är min inre kamp.