Angående gårdagens inlägg, jag har aldrig skrivit såpass öppet angående min övervikt, min osäkerhet runt den och allt annat. Det har varit något som jag skäms för, jag skäms över mig själv och många har nog svårt att förstå hur jag eller vem som helst som är överviktig känner sig, hur man mår, hur ens liv ser ut jämfört med andra. Den psykiska smärtan, den kommer alltid att finnas där, alla glåpord, alla blickar, alla dissar, alla skratt bakom ens rygg, alla ökennamn, allt som man har fått utså, det är fruktansvärt. Men sen finns den fysiska smärtan med, för min del så var jag på väg att få diabetes, hade ont i axlar, nacke, rygg, höfter, knäna och fötterna. Jag vet nu med säkerhet att det mesta kommer att bli bra, min vänstra höft kommer aldrig att bli helt återställd men det vet jag.