Både du och jag vet, men ingen säger något.


Jag vet att jag nästintill hade lovat mig själv att inte göra de, men du har nån stor dragningskraft som på något skevt sätt lyckas dra in mig, så att jag är fast. Märkte de redan första gången jag träffade dig, de va något speciellt, den där enorma spänningen som inte ens går att sätta ord på. Men jag bara visste, visste att det skulle bli svårt och jag hade rätt, men jag kan inte längre neka till det som ligger i luften hela tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0