The heart wants what the heart wants


Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur de känns nu, de har nog inte riktigt sjunkit in än,
de känns overkligt på något sätt, fast ändå inte, men känslan jag får inombords när jag hör mig själv uttala det, att kunna kalla dig för min.. Blir som en "rush" inom hela mig, och jag gillar de!



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0