Först när jag skulle sätta mig och skriva här så tänkte jag att de skulle va enkelt, men nu när jag väl skriver så vet jag inte riktigt vart jag ska börja.. Det är något inom mig som bara vet. Men jag vågar inte riktigt tänka allt för långt än, jag vet ju att saker kan förändras på en sekund. Men, att någon skulle få mig att känna som jag gör just nu trodde jag faktiskt inte. Varje gång jag har träffat någon så har den personen fått mig att känna oro, osäkerhet och tvivel, jag har inte kunnat släppa på mina spärrar och verkligen kunnat släppa in nån helt, jag har inte heller vågat vara mig själv helt och hållet pga rädslan att bli sårad. Fram tills nu, saker och ting känns så avslappnat och naturligt, och de är jag inte van vid, är van vid att de alltid känns lite halv spänt och jobbigt. Att någon skulle få mig att känna såhär trodde jag inte riktigt va möjligt, men nu när jag står mitt upp i de så ser jag att de är fullt möjligt. Som jag började med så trodde jag att de skulle va enkelt att skriva, men ibland är de inte enkelt att sätta ord på känslor, men den glädjen och värmen jag känner pga dig, är enorm. Och jag hoppas att de fortsätter vara så :)