Höst


Inväntar att få prata med min sjuksköterska och under tiden jag väntar så ligger jag och lyssnar på lite lugn musik, och jag kan inte låta bli att undra, vad kommer detta ge? Vad kommer hända? Kommer de ske någon utveckling eller kommer jag stå och stampa på samma ställe? Alla frågor och ovisshet gör mig snurrig och illamående. Jag vet att jag egentligen inte har någon grund till att känna oro, det känns ju trotsallt bra, men hade önskat att jag kunde, för bara ett kort ögonblick se in i framtiden och då slippa min oro och ovisshet, för då skulle jag veta, blir de något, eller inte..?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0